Historiska skånska lantbruk

I Fredriksdals östra delar finns ett stort område där vi utvecklar ängar, betesmarker och åkrar, för att ge en bild av hur Skånes landskap såg ut på 1840-talet.

Så som lantbrukare historiskt använde Skånes kulturlandskap, skapades möjligheter för den unika rikedom av vilda växter och djur som finns i Skåne idag. Det kallas vårt biologiska kulturarv.

Sedan 1800-talet har landskapet förändrats så mycket att en stor del av artrikedomen är hotad. Skåne har flest rödlistade växter och djur i landet. Men så måste det inte vara – det går att göra något. Kanske kan vi få ledtrådar utifrån hur landskapet användes historiskt. I Skåne har i stort sett varenda kvadratmeter använts för att skapa mat eller byggmaterial. Och trots det – eller tack vare det – var naturen så blomstrande och rik. Vi hoppas att Fredriksdals lantbruk kan inspirera till att det går att använda sig av naturen på sätt som till och med ökar mångfalden av växter och djur.

Det går också att skapa ny natur för att ersätta den som försvunnit. Med tålamod, vilda växter och metoder som liknar de historiska. Välkommen att besöka Fredriksdals ängar och betesmarker för att se hur långt den nyskapade naturen här har utvecklats på bara 25 år.

Lantraser

Fredriksdals husdjur spelar en viktig roll för att utveckla den nyskapade naturen på Fredriksdal. Genom sitt betande formar de växtligheten så att den passar som livsmiljö för fler växter och djur. Djurens gödsel ger kraft åt Fredriksdals odlingar. De husdjur som bor på Fredriksdal är lantraser som under lång tid utvecklats till miljön i södra Sverige. De har utvecklats under alla de år som lantbruket behövde vara resurssnålt. Innan man fick tillgång till handelsgödsel och fossila bränslen. Att använda djur som kan beta magrare marker och använda hö från ängar är en viktig del i ett hållbart miljövänligt lantbruk. Läs mer om våra lantraser här.

Grödor

På några av Fredriksdals små åkrar växer äldre sorter av spannmål, så kallade lantsorter och kultursorter. De är anpassade till att växa med mindre resurser. Med ett stort rotsystem kan de lättare få tag på markens näring och vatten än modernare sorter. Många äldre sorter är färgrika och har högre innehåll av antioxidanter, protein och annan näring. De har sina ax på högre stjälkar vilket gör att de bättre kan konkurrera med ogräs och att växtsjukdomar som finns i marken har svårare att nå sädeskornen i axet. Med andra ord perfekt anpassade till dagens ekologiska jordbruk. Bland grödorna sprider vi nu hotade åkerogräs som bevaras på Fredriksdal. De är några av de mest sällsynta vilda växterna, som får en chans i ekologisk odling.

Ängar

Ängar är ett perfekt exempel på hur lantbruk med djurhållning kan förenas med en levande natur. Ett nyttigt foder för djuren ger nyttig mjölk och kött samtidigt som ängsbruket ger ängen liv med hundratals vilda djur, växter och svampar. Vad lantbrukets husdjur äter påverkar inte bara miljön, men också djurens hälsa och vår hälsa genom den mat vi äter. Läs mer om Fredriksdals ängar.

Landskapen

Innan fossila bränslen blev tillgängliga, transporterades de flesta varor som behövdes i lantbruket till byggnader eller mat betydligt mindre än idag. Hur marken och jorden ser ut skiljer sig mycket åt i olika delar av Skåne. Jordarna kan ha olika kornstorlek. Exempelvis är sandjord torr och näringsfattig medan lerjord lättare håller kvar både vatten och näring i marken. Jordarna kan innehålla mycket kalk eller vara mer sura. Allt detta påverkar vilka träd och andra växter som trivs på en viss plats. Med en natur som såg väldigt olika ut på olika håll med olika jordar, stenighet och olika växtliv, utformades genom tiderna olika typer av lantbruk och byggnadstekniker. Man kallar det olika bygder.

Skogsbygd

I skogsbygden var mycket av befolkningens försörjning beroende av skogens resurser. Förutom produkter från skogens träd var skogen också viktig som betesmark för gårdarnas boskap, ofta användes skogarna som gemensamma betesmarker. Skogarna var inte planterade och föryngrade sig själva, så de bestod av en mångfald av trädslag. Djurens betande gjorde dem ljusare än skogarna som vi är vana vid idag. På så vis innehöll skogarna även ängs- och betesmarks växter. Både de blommande växterna och de betande djuren skapade ett rikt insektsliv. Och ett rikt fågelliv kunde leva av insekterna. Tänk om vi även idag kunde använda fler skogar som betesmark. Historiskt var byggandet av hägnader för att skydda åkrar och ängar från betande boskap en tidskrävande syssla. Hägnaderna byggdes av naturmaterial och behövde ofta renoveras. I skogsbygdens stenrika marker var stengärdesgårdarna många och långa. Dem kan man fortfarande hitta i Skånes skogsbygder. Men trägärdesgårdar av gran och en var också mycket vanliga. Byggnaderna var till största delen byggda av trä, precis som Lillarydsgården på Fredriksdal. I skogsbygden på Fredriksdal kan du se Lillaryds ängar med hamlade träd som man skördade lövfoder från, kålgård, en liten åker med spannmål och humle och fägatan som leder betesdjuren från stallet till de trädklädda betesmarkerna.

Risbygd/mellanbygd

I Skånes risbygder fanns inte så mycket skog som i skogsbygderna och jordarna var inte så bra för att odla spannmål som i slättbygderna. Här arbetade befolkningen istället ännu mer med boskapsuppfödning. Därför var de betesmarkerna stora och man skötte också stora ängar. I risbygden på Fredriksdal kan du se den stora betesmarker på åsen som sträcker sig längs Fredriksdals östra gräns. Här finns en mycket rik flora med bl a det vackra darrgräset, gullvivor, rödklint och gulmåra. Väster om åsen ligger en buskrik betesmark en så kallad fälad, med nyplanterade enar och glest med träd. Längre mot logen och stallet utvecklar vi en stubbskottsäng som var vanlig i Skånes risbygder och på många platser i resten av Europa. Förutom att skörda hö på ängarna skördade man också ängens träd och buskar när de skjutit nya skott från rötterna. I risbygden där det lite brist på trävaror kunde de tunna stammarna från ängen användas till hägnader och byggmaterial.

Slättbygd

Stora delar av Skånes slättbygder bestod av näringsrik lerjord. När jordbruksredskapen utvecklades så att de tunga lerjordarna kunde plöjas upp, kom slättbygderna att domineras av åkrar. På många odlades spannmål. Under 1800-talet började man här också odla hö i vallodlingar istället för som tidigare skörda vilda växter till hö på ängar. I slättbygderna producerades gott om grödor, men man hade brist på trävaror och ont om betesmark till husdjuren. Fredriksdals slättbygd är ett öppet landskap med raka rader av hamlade pilar. Om du går förbi raderna av pilar på sommaren kan du njuta av vägkanternas alla blommor. Här hittar du även Ringstorps kvarn.