Lillarydsgården

Lillarydsgården är en trelängad gård, som delvis kan dateras till 1600-talets mitt. Gården, som innehåller bostad, loge och stall, kommer från Perstorps socken i Norra Åsbo härad i norra Skåne.

Gå en rundtur i gården

Lillarydsgården är från en svunnen tid byggnader hade höga trösklar och lågt i tak. Det kan vara svårt att komma in och ta sig runt. Här kan du gå runt i gården och lära dig mer om de olika rummen. Du kan klicka och dra på bilderna för att titta runt i huset.

Förstugan

Du har nu gått in i förstugan på Lillarydsgården, en gård med anor som sträcker sig bak till 1650-talet, om inte längre. Gården låg från början i Perstorps socken, Norra Åsbo härad i en karg jordbruksbygd med lövskog och mager jord. Det har bott många människor på gården men från 1880 stod den delvis tom och 1919 köpte Helsingborgs museum in den och flyttade den till det blivande friluftsmuseet. Gården brann 1975 och så gott som alla inventarier i bostaden förstördes.  Inredningen idag vill visa hur det kunde se ut på en skogsbygdsgård runt 1830.

Dörren in i förstugan är tvådelad. Ibland var det praktiskt att ha endast överdelen öppen så att inte småbarn och djur skulle springa ut. Idag har vi vedkorgar och ytterskor stående i förstugan, men på 1830-talet hade ofta gårdsfolket ytterskorna på även inomhus. Det fanns inga golvmattor som blev smutsiga av ytterskorna men på vintern kunde gårdens folk lägga in ett lager med halm i dagligstugan för att få det lite mer ombonat och varmt.

Östra rummet/ undantaget

Det här rummet har egen eldstad och kunde tidvis fungera som en liten bostad till farmor och farfar på gården. Det var inte ovanligt att tre generationer levde tillsammans under vissa delar av livet på en större gård. Farmor och farfar hade rätt till vissa förmåner som ved och kanske ett antal säckar mjöl om året mot att de hjälpte till med enklare sysslor.  En vanlig syssla var att ta hand om barnbarnen när de vuxna hade mycket att göra. Den delen där de äldre bodde kunde kallas för undantaget, eller undantagsstugan.

Köket

På 1800-talet blev det vanligt att avskilja kök och matlagning från dagligstugan. Det var på många sätt en förbättring att slippa ha rök och eld inne i det rum där alla sov under vintern. Köket kallades ofta för sterset. Här var golvet jord stampat och det var trångt för de som skulle laga mat till hela gården. Spisen bestod av en eldstad där maten lagades över öppen eld.  Det var gårdens kvinnor som lagade mat. De satte järngrytor och stekjärn på trefötter över elden. En vanlig rätt i Skåne var råggröt.

Innanför eldhärden finns bakugnen.  Det bakades inte varje dag utan kanske en gång i månaden. Det tog två till tre dagar att elda upp bakugnen med ris och ved så den skulle bli tillräckligt varm till brödbaket.  När ugnen var varm passade gårdsfolket på att baka bröd för en hel månad.

Ser du öppningen till höger bredvid eldstaden? Den leder till sättugnen som värmer upp dagligstugan. Där stoppade eldaren in glöd som sedan värmde järnskåpet som kallades för biläggarugn eller sättugn.

Bredvid eldstaden leder en trappa upp bakom skorstenen. Där kunde några av gårdens barn eller besökande luffare ligga och sova.

Storstugan/ dagligstugan

När du kommer från köket till dagligstugan passerar du en ingång som skiljer kök från dagligstuga. Bjälken ovanför dörrhålet kallades för Rackarebjälke. Rackaren var en mansperson som tillhörde byns utstötta och kunde ha ett förflutet som bödel. Rackaren har gett namn till bjälken men den sociala gränsen gällde även tillfälliga besökare till gården. Alla okända besökare stannade vid kanten till storstugan tills husbonden eller husmodern bjöd in dem i dagligstugan.

Storstugan eller dagligstugan är boningslängans hjärta. I rummet finns både matbord och sängar. På vintern sov gårdsfolket gemensamt inne i storstugan eftersom det var det enda rum som hade sättugn eller biläggarugn.  Den fylldes på kvällen med glöd från brunnen ved innan folket på gården gick och la sig. Gårdsfolket fyllde sättugnen från ett hål från eldhärden i köket.

Taket är vitt för att det ska bli ljusare i rummet. Det sparades på talgljus och tranlampor så det skulle räcka hela året. Vi får tänka oss en betydligt mörkare miljö än vad vi har i våra hem idag.

Sommarrummet

Detta rum saknar helt värmekälla som öppen spis eller sättugn och användes därför inte av gårdens invånare under den kalla årstiden. När det blev varmare framåt sommaren kunde de boende sprida ut sig mer när de sov och då kom sommarrummet väl till pass som sovrum.

Längs väggarna står målade kistor. Kistor i allmänhet fungerade som garderober för de täcken, linnetyger, handdukar och kläder som inte användes just för stunden. Gårdens ogifta döttrar kunde också tidigt börja förbereda sin brudkista som fylldes med nödvändiga textilier till bröllopet.

Fler byggnader på Fredriksdal