Göingeget
Göingegeten är en mycket gammal lantras – en livfull, nyfiken och tålig get som i århundraden varit en självklar del av det sydsvenska bondelandskapet. Ibland kallades geten för ”fattigmansko”, eftersom även fattiga familjer hade råd att hålla en get för att få mjölk, kött, ragg och ibland även draghjälp i vardagen.
Historia
Göingegeten härstammar från den gamla sydsvenska skogsgetpopulationen och troddes länge vara utdöd. Men 1978 hittades två getter i Göingebygden i Skåne, och senare ytterligare ett djur i Blekinge. Dessa blev grunden för dagens population av göingegetter, en ras som fortfarande är akut hotad men nu är föremål för aktivt bevarande.
Egenskaper och beteende
Rasen är behornad hos både getter och bockar och djuren varierar mycket i färg, även om vita och grå toner är vanligast. Göingegeten är en utpräglad buskätare och gör ett viktigt arbete i kulturlandskapet genom att hålla efter sly och buskar. Killingar föds oftast en eller två åt gången.
Göingegeten på Fredriksdal
Här bevaras rasen i en genbank som bidrar till att säkra dess framtid. Getterna här trivs i små grupper och precis som de flesta människor gillar getterna varken regn eller rusk och spenderar hellre tiden inomhus i väntan på bättre väder.
Fakta
- Ursprung: Södra Sveriges skogsområden
- Tillvaratagande / genbank: 1978 (Tyringe), 1993 (Olofström), genbank från 1991
- Kännetecken: Stor färgvariation, oftast vit eller grå. Behornade.
- Vikt: Get 35–70 kg, bock 50–100 kg
- Mankhöjd: Get 55–70 cm, bock 65–85 cm
- Livslängd: 10–15 år
- Dräktighet: 5 månader
- Arbetsuppgift: Slyröjning, gödselproduktion
Göingegetterna på Fredriksdal museer och trädgårdar bevaras i genbank. Genbanksnummer: 10