Väneko

Vänekon är en spenslig, härdig och nyfiken svensk lantrasko – en direkt länk till den gamla sydsvenska allmogekon som förr var vanlig i den södra halvan av Sverige. Under lång tid ansågs rasen vara utdöd.

Historia

Under 1992 upptäcktes en oförädlad besättning hos bonden Tore Torsson i Väne-Ryr i Västergötland. Tore var en bonde som gick mot strömmen och djurens avsaknad av modern avel gjorde dem unika och rasen kunde räddas för framtiden. Vänekorna utgör en rest av den behornade sydsvenska allmogekon. Det finns flera numera utdöda varianter av den sydsvenska behornade allmogekon, bland andra Smålandskon och Gotlandskon. Korna hos Tore Torsson hade sedan 1940-talet inte mjölkats utan hållits som betesdjur och dikor utan någon som helst förädlingsavel och ofta med fribetäckning av flera tjurar. Ordet väne lär för övrigt stamma från fornnordiska och betyder träffande nog just bete.

Egenskaper och beteende

Vänekor är behornade och kända för sin starka överlevnadsförmåga på magra marker. Färgteckningen varierar, men ofta har Vänekon en vit ål längs ryggen med färgade sidor i svart eller brunt.  Helt brokiga eller enfärgade djur förekommer också. Formen på hornen kan dels vara långa lyrformade, dels kortare enkelt bågböjda. Djuren är spänstiga, lättrörliga och goda fodersökare. De lämpar sig väl som hushållskor men är framför allt utmärkta som dikor i ängsmarker.

Väneko på Fredriksdal

Vänekorna går tillsammans med rödkullorna i hagarna runt om på Fredriksdal sommartid, under vintern går de på lösdrift i stora boxar inne i stallet. Rasen bevaras i genbank och används som naturvårdare i markerna.

Fakta

• Ursprung: Väne-Ryr
• Genbanksstart: 1993
• Kännetecken: ofta vit ål, varierad färg
• Vikt: 400–500 kg
• Livslängd: 15–20 år
• Dräktighet: 9 månader ”piga och kviga är lika”
• Arbetsuppgift: Betesvård, gödselproduktion

Vänekorna bevaras i genbank på Fredriksdal. Genbanksnummer: 19