Rödkulla

Rödkullan är en av Sveriges mest välkända lantraskor – rödbrun, hornlös och med ett mjukt temperament.

Historia

Rasen erkändes 1912 och hade sin storhetstid under 1930-talet. På 1970-talet återstod bara 23 hondjur, men genom bevarandeinsatser har rasen återhämtat sig.

Egenskaper och beteende

Rödkullor är kulliga (utan horn), fruktsamma, kalvar lätt och anses vara godmodiga, tåliga och utmärkta betesdjur. Rasen används ofta i naturvårdsbete där den bidrar till att hålla landskapet öppet och bevara den biologiska mångfalden.

Rödkulla på Fredriksdal

Rödkullorna går tillsammans med vänekorna i hagarna på Fredriksdal om sommaren. Vintern tillbringar de inne i stallet, där går de på lösdrift i stora boxar fulla med halm.

Fakta

• Ursprung: Mellansverige
• Tillvaratagande: 1970-tal
• Kännetecken: Enfärgad i olika nyanser av rött, kullig (hornlös)
• Vikt: 350–600 kg
• Livslängd: 15–20 år
• Dräktighet: 9 månader ”piga och kviga är lika”
• Arbetsuppgift: Betesvård, gödselproduktion

Fredriksdal museer och trädgårdar har bevarat rasen i genbank sedan 2000. 

Genbanksnummer: Rasen har inget genbanksnummer utan ingår i Växa Sveriges avelsprogram.