Värmlandsfår

Värmlandsfåret är en av våra svenska lantraser. Det är ett livligt, socialt och mångsidigt får känt för sin stora variation i färg och ulltyp. Värmlandsfår har god flockkänlsa och de är duktiga betesdjur.

Historia

Värmlandsfår kallades tidigare för värmländska skogsfår. Skogsfår var en samlingsbeteckning för får med drag av gammal typ som återfunnits på olika platser. Värmlandsfår kommer från norra Värmland, främst från en besättning i Osebol nära Stöllet vid Klarälven. Den ursprungliga flocken har hållits fri från inblandning av moderna raser. Genbanken startade 1997 och har sedan dess arbetat för att bevara rasens variation.

Egenskaper och beteende

Färgerna varierar från vitt till svart, brunt och beige. Värmlandsfåren är ganska små jämfört med moderna produktionsfår men en av de större raserna bland allmogefåren. Värmlandsfår har starka flockinstinkter – flocken leds ofta av en äldre tacka. Tackorna har goda modersinstinkter och får vanligen tvillingar, ibland trillingar, och kan lamma året runt. Baggarna är behornade eller kulliga medan tackorna är kulliga, hornknappar förekommer ibland.

Värmlandsfår på Fredriksdal

Fredriksdal har bevarat rasen sedan 1998. Fåren betar i kulturlandskapet och deras ull används i traditionellt hantverk.

Fakta

• Ursprung: Norra Värmland
• Genbanksstart: 1997
• Kännetecken: Stor färgvariation; olika ulltyper
• Vikt: Bagge 50–90 kg, tacka 45–85 kg
• Livslängd: 12–14 år
• Dräktighet: 5 månader
• Arbetsuppgift: Betesdjur, ullproduktion, gödselproduktion

Värmlandsfåren bevaras i genbank på Fredriksdal sedan 1998. Genbanksnummer: 25